Oasis
Ja, ikväll är det dags för konsert i Globen!
Ganska exakt 3 år sedan jag såg dem senast, då på Hovet.
Det var någon gång 1995 som jag upptäckte dem. Jag hade väl ingen speciell musiksmak utan prenumererade på "Mister Music" (på kasettband!). Där dök det upp två låtar som jag gillade på två kasetter efter varandra; Roll with it och Some might say. Önskade mig deras skiva i 16-årspresent 1996, sen var jag fast.
Hade hört låten Whatever tidigare och den gillade jag också. Köpte deras första album, Definately Maybe, i tron om att den låten skulle vara med där, men det var den ju inte. Den fanns enbart på en singel om gavs ut efter första skivan, så då blev jag tvungen att köpa den också.
Be here now köpte jag samma dags som den gavs ut, hösten 1997. Den lyssnade jag på dygnet runt där ett tag. Men det är väl en skiva jag i efterhand inte lyssnat så mycket på. Det fanns ett par riktigt bra låtar men även ett par mindre bra. I samma veva upptäckte jag även ett band som hette The Verve, så deras skiva tog över rätt snabbt där.
1998 kom samlingskivan med b-sidor. Där fanns låtar som var så jäkla bra att man inte förstod hur de inte hade kunnat få plats på en "riktig" skiva. Framförallt Acquiesce och The Masterplan.
År 2000 låg jag i lumpen och delade med mig rätt friskt av skivan Standing on the shoulder of giants. Det var också en skiva jag tycker var klockren från början och trodde att Roll it over skulle bli nya Wonderwall, som verkligen alla skulle gilla. Men där någonstans verkade det stora intresset för Oasis svalna. I alla fall i Sverige och utanför England. För på Wembley spelade de inför fullsatt arena, där var det ett jäkla drag. Kollar på live dvd:n nu.
Liam börjar med att gå fram till micken och säga "Hello Manchester!", vilket resulterar i ett rätt kraftigt buande.
Heathen Chemistry kom 2002. Den minns jag att jag köpte i Sala, av alla ställen, när jag var iväg med mina föräldrar. Det var samma där som med de övriga skivorna. Tyckte den var skitbra, framförallt låtarna Stop crying your heart out och Little by little som var minst lika bra som Wonderwall som alla hade gått och sjungit på några år tidigare. Här började Noel ännu mera dela med sig av låtskrivandet till de andra medlemmarna, vilket gav lite blandat resultat. Inte heller någon skiva jag brukar lyssna på nu i efterhand, förutom de två grymma låtarna då.
Två år senare var det dags för Don't believe the truth och här började det hände grejjer igen. Skivan var bra rakt igenom och det tycker jag fortfarande förutom några få spår. Till och med min dåvarandra sambo gillade skivan och hon tillhörde dem som bara hade gillat Wonderwall innan. Så här hade jag förhoppning om bra recensioner i tidningarna och att Oasis återigen skulle ta över världen. Men nja....
Såg dem iaf live i januari 2006 och det var ju en jäkla upplevelse!! Drack lite öl på pubarna runtikring före, där det spelades Oasis-musik överallt och alla sjöng med. Väldigt bra stämning alltså! Sen när man går på en Oasis-konster så ska man ju inte försvänta sig dans på scenen och något riktigt show-nummer. De står rakt upp och ner och spelar och sjunger. Men gillar man musiken så räcker det!
Nya skivan Dig out your soul är lite annorlunda. En skiva med mer groove enligt dem själva. Där är väl I'm outta time den största låten. En bra skiva rakt igenom faktist! Kanske inte de där riktiga topparna som funnits på tidigare skivor men jämnare!
Hela samlingen samlad.
Åker med Tobias senare i eftermiddag. Han skulle jobba först, medans jag kan sitta hemma och ladda med live dvd:n, lyssna igenom gamla godingar och kolla på kort från förra konserten. :)
Ceasars Palace är förband ikväll föresten och det är ju inte direkt kattskit!
Ganska exakt 3 år sedan jag såg dem senast, då på Hovet.
Det var någon gång 1995 som jag upptäckte dem. Jag hade väl ingen speciell musiksmak utan prenumererade på "Mister Music" (på kasettband!). Där dök det upp två låtar som jag gillade på två kasetter efter varandra; Roll with it och Some might say. Önskade mig deras skiva i 16-årspresent 1996, sen var jag fast.
Hade hört låten Whatever tidigare och den gillade jag också. Köpte deras första album, Definately Maybe, i tron om att den låten skulle vara med där, men det var den ju inte. Den fanns enbart på en singel om gavs ut efter första skivan, så då blev jag tvungen att köpa den också.
Be here now köpte jag samma dags som den gavs ut, hösten 1997. Den lyssnade jag på dygnet runt där ett tag. Men det är väl en skiva jag i efterhand inte lyssnat så mycket på. Det fanns ett par riktigt bra låtar men även ett par mindre bra. I samma veva upptäckte jag även ett band som hette The Verve, så deras skiva tog över rätt snabbt där.
1998 kom samlingskivan med b-sidor. Där fanns låtar som var så jäkla bra att man inte förstod hur de inte hade kunnat få plats på en "riktig" skiva. Framförallt Acquiesce och The Masterplan.
År 2000 låg jag i lumpen och delade med mig rätt friskt av skivan Standing on the shoulder of giants. Det var också en skiva jag tycker var klockren från början och trodde att Roll it over skulle bli nya Wonderwall, som verkligen alla skulle gilla. Men där någonstans verkade det stora intresset för Oasis svalna. I alla fall i Sverige och utanför England. För på Wembley spelade de inför fullsatt arena, där var det ett jäkla drag. Kollar på live dvd:n nu.
Liam börjar med att gå fram till micken och säga "Hello Manchester!", vilket resulterar i ett rätt kraftigt buande.
Heathen Chemistry kom 2002. Den minns jag att jag köpte i Sala, av alla ställen, när jag var iväg med mina föräldrar. Det var samma där som med de övriga skivorna. Tyckte den var skitbra, framförallt låtarna Stop crying your heart out och Little by little som var minst lika bra som Wonderwall som alla hade gått och sjungit på några år tidigare. Här började Noel ännu mera dela med sig av låtskrivandet till de andra medlemmarna, vilket gav lite blandat resultat. Inte heller någon skiva jag brukar lyssna på nu i efterhand, förutom de två grymma låtarna då.
Två år senare var det dags för Don't believe the truth och här började det hände grejjer igen. Skivan var bra rakt igenom och det tycker jag fortfarande förutom några få spår. Till och med min dåvarandra sambo gillade skivan och hon tillhörde dem som bara hade gillat Wonderwall innan. Så här hade jag förhoppning om bra recensioner i tidningarna och att Oasis återigen skulle ta över världen. Men nja....
Såg dem iaf live i januari 2006 och det var ju en jäkla upplevelse!! Drack lite öl på pubarna runtikring före, där det spelades Oasis-musik överallt och alla sjöng med. Väldigt bra stämning alltså! Sen när man går på en Oasis-konster så ska man ju inte försvänta sig dans på scenen och något riktigt show-nummer. De står rakt upp och ner och spelar och sjunger. Men gillar man musiken så räcker det!
Nya skivan Dig out your soul är lite annorlunda. En skiva med mer groove enligt dem själva. Där är väl I'm outta time den största låten. En bra skiva rakt igenom faktist! Kanske inte de där riktiga topparna som funnits på tidigare skivor men jämnare!
Hela samlingen samlad.
Åker med Tobias senare i eftermiddag. Han skulle jobba först, medans jag kan sitta hemma och ladda med live dvd:n, lyssna igenom gamla godingar och kolla på kort från förra konserten. :)
Ceasars Palace är förband ikväll föresten och det är ju inte direkt kattskit!
Kommentarer
Trackback
