Knäfilm

 
Hittade filmer på korsbandsoperationer på Youtube. Rätt intressant att se!
 
Både riktiga filmer och animerade som den ovan.
De förstnämnda var det tur att jag inte hittade före operationen eller strax efter när man satt och hade ont.
Lite läskigt att se är det ju. Men vad skickliga de är!
 
Till skillnad mot denna film så vet jag att de tog min sena (som skulle utforma det nya korsbandet) från baksidan på låret och inte från sidan av knät. Kändes ordentligt i låret efteråt minns jag!
 
Snart 3 år sedan jag opererades, tiden går fort!
Hoppas jag aldrig någonsin jag behöver göra om det dock....

Innebandyn

Då var den innebandysäsongen avklarad utan bakslag.
Känns bra!

Var min sista match nu i söndags. Laget har en match kvar i morgon, men då jobbar jag.

Det var en rätt skön match.
Vi mötte serieledarna och var samtidigt kort om folk. Hade inte en enda avbytare.
Så utgången var rätt given men då kunde man samtidigt ställa in sig på det och spela därefter.

Vi backade hem och slog ifrån oss, täckte skott, krigade och höll undan.
Klarade oss i 6 minuter innan första målet kom.

Sen trillde målen in ett efter ett....

Kände en bit in i sista perioden att jag verkligen kunde springa för fullt och sträcka ut benen. Tror det är första gången sedan operationen, skön känsla!

Fick även göra ett mål på frislag i andra perioden. Skönt det med!

Men så när det var 5-6 minuter kvar av matchen och vi låg under med 9-2 kom det tråkiga.....

En lagkamrat vrider och vänder framför målet, får en klubba under foten och får förmodligen foten under sig.....jag var precis bredvid men det gick så snabbt....han blir liggandes och skriker till ett par gånger.

Benet ligger åt ett håll, foten åt ett annat.....ajajaj....ville knappt titta på foten.

Ambulansen rings på en gång, matchen bryts.... Våran skadade spelare håller ändå god min i väntan på ambulans, vägrar spotta ut snuset och frågar om skadan var värre än Henke Larssons 1999.

Men den påminde väl mer om Brolins skada mot Ungern 1994.


Ingen kul avslutning.... Tänkte på en gång på min skada och vad som krävdes för att komma tillbaka.

Lider med honom!



Det är en farlig sport det där....

Match!

I lördags gjorde jag comeback i Hällaserien, jäkla skön känsla!!

Var väl lite orolig innan, det är ju lite skillnad på att spela match och att träna.
Sen är planen bra mycket större än den vi tränar på också.

Tidigare var snabbheten största styrkan, kan man inte dribbla förbi motståndarna så kan man ju alltid springa förbi dem...

Men nu höll jag mig mest som back, kändes bättre.
Blev väl en del offensiva löpningar till slut ändå, när jag kände att jag vågade.
Som gammal forward så är man ju lite målsugen....

Vi ledde i stort sett hela matchen. Mot slutet kvitterade de och vi jagade segermålet efteråt.
Istället gjorde motståndarna segermålet med 10 sekunder kvar!
Usch vad arg jag blev...

Men när jag kom ut efteråt, nyduschad, och solen sken lika starkt som den där vårdagen jag skadade mig, så var förlusten redan glömd och allt kändes bara väldigt bra...


Ny match på söndag!

Comeback!

Fortsätter beta av veckan som gått....

I tisdags gjorde jag comeback på innebandyplanen efter 1 ½ års frånvaro.

Tränade med de andra i Malmabergsskolan.

Var väldigt osäker på min form innan....jag har liksom inte sprungit fort sen det hände!
Joggat har jag gjort en del men inte direkt spurtat.

Tog det mevetet väldigt lugnt i början, blev ändå väldigt andfådd och trött, fast jag knappt sprang nåt.
Vi var 3 st 3-manna lag på träningen, där vi körde först till 3 mål och sen står vinnaren kvar.

Mitt lag förlorade bra många matcher på rad, vilket på sätt och vis var tur för då blev det mycket vila...

Märkte vid ett flertal tillfällen att bollkontrollen (den lilla som fanns före) var som bortblåst!
Blev lite bättre mot slutet dock.

Vårat lag är kanske inte som andra (eller är vi?), det där med regler existerar inte alls.
Höga klubbor, nedtagningar med handen och tacklingar är det gott om!!

Det var väl mest sånt man var rädd för......lyckades parera en bentackling mot slutet...
Där kände jag väl lite att.....hmm....vad sysslar jag med?

Förhoppningsvis lugnar det väl ner sig lite när matcherna börjar och folk börjar vänja sig vid att ha en domare på planen och kan spela liknande även på träningarna...

Första matchen är nästa helg. Då jobbar jag. Kanske lika bra det.
Får nog träna på ett tag till!

En ledig dag

Är en bra dag!

Vaknade kl.10 av att brorsan ringde, var väl ända dags att kliva upp då...

Emma hade sovmorgon, så vi hann åka en sväng med bilen innan hon började.

Åkte till Hälla för att bl a köpa en flaska vin, men det glömde vi bort...
Blev bara ett besök på Ikea för att inhandla nytt toa-lock, eftersom det gamla spruckit. Köpte även en ny stekpanna, så vi slapp komma till kassan med endast ett toa-lock...

När Emma börjat jobba så tog jag en sista (?) sväng till sjukhuset för att träna på gymmet. Ska iofs dit i nästa månad på 1-årstest men det här var sista gången jag tränade där på egen hand eftersom frikortet går ut i morgon.

  

Har tänkt göra comeback på innebandyplanen på tisdag, sen får vi se hur det känns.
Om man spelare vidare.....eller nöjer sig med att skaffa sig ett gymkort....eller både och.



Besökte brorsan efter träningen, fikade lite. Sen åkte jag förbi Selma och gav henne en kram.

När jag skulle åka vidare så ville hon inte släppa taget....inte jag heller iofs....
Skiljdes åt i tårar :(
Men på lördag kommer hon hit igen.


Nu är det Idol!


Löpning

Idag var jag ute och sprang för andra dagen i rad.

Eller sprang och sprang....jag luffsade runt på ren vilja med ingen ork alls i benen.
Hade precis innan cyklat till skolan med Selma, så jag var väl redan uppvärmd kan man säga...

Har hittat en liten slinga runt Finnslätten som jag tänkte ta mig runt med jämna mellanrum.
Tog tid idag, så att jag har nåt att gå efter.
Eftersom det inte gick så snabbt idag så ska det nog inte vara några problem att slå den tiden så småningom.

Kände faktist av knät lite idag efter gårdagens löprunda.
Det var tydligen fullt normalt efter att man idrottat.

Gäller bara att kunna koppla bort det och springa normalt ändå.

Nu är det dags för jobb resten av dagen.

Träningen

Går väl sådär med träningen....
Har ju varit sommar. Antingen har det varit för varmt eller så har det regnat.
Ja, ursäkter har det funnits gott om!!

Konditionen är långt borta..... Hur det är med benen och framförallt knät är det svårt att veta.
Känns ju starkt och stabilt men har inte direkt utsatt knät för någon större påfestning i form av idrottande.

Nu har innebandyn dragit igång igen. Hade tankar på att vara med på första träningen nu ikväll men väntar nog ett tag till så jag får träna lite mera på egen hand och känna efter ordentligt hur det funkar i knät.

Känner för övrigt inte något jättesug efter innebandyn....tyvärr.

Många i det "gamla gänget" har flyttat eller slutat. In har nytt folk kommit.
Har absolut inget problem med nya människor men det är ju inte riktigt som förrut.

Så just nu är jag väl lite tveksam.....
Fortsätta att idrotta och kanske riskera att få börja om med den där jobbiga träningen som sysselsatte mig 3 dagar/veckan hela vintern....

Eller bara skippa innebandyn och motionera lite på egen hand för att hålla igång knät och resten av kroppen.

Är ju lite frestad av det senare.....men vafan....jag vill ju ändå tillbaka till planen....där det hände.
Snöra på mig skorna, greppa klubban och bara gå in och köra!

Få revansch för den där soliga dagen i aprill förra året som slutade så illa!!!

Men då måste jag ju samtidigt känna att det känns normalt.....att jag verkligen vågar springa och spela som före.

Det får visa sig de närmaste  veckorna.

Motivationen

Den är helt klart tillbaka!!

Var ute och sprang både fredag och lördag, sen var det lite sämre väder igår.
Men i morse var jag ute igen!

Från Skallberget till sjukhuset, ett kortare pass där, sen hem igen.

Det är en sån skön känsla att kunna jogga igen!!!
Även om det fortfarande är bra jobbigt..

Mera framåt

Idag har jag joggat!
För första gången sedan operationen fick jag den där känslan av att det kändes likadant i båda benen när jag sprang.
Att jag inte springer och tänker på högerknät.

Men kondisen då? Ojojojoj....

Jag har alltid haft kondition. Bra kondition!
Så det känns jättekonstigt att börja flåsa efter 5-6 steg...

Var till Hemdal med Emma, för att hon skulle kolla sina nässelutslag, sen sprang jag därifrån till Sjukhuset.
Inte lång bit alls men var bra trött!
Svettade mig igenom ett pass med vikter sen blev det jogging hem.

En ganska lagom sträcka att springa normalt som man inte ska ha några problem med. Men då utgår jag ju från min normala kondition....den som inte finns med mig längre.

Blev helt slut!!!!!
Att stanna eller att gå en bit finns inte alls för mig..
Gick dock inte alltför fort sista metrarna.

Tur att man nånstans där inne har en liten sadistisk självplågare som på nåt konstigt vis njuter av att pina sig själv. Känns så bra efteråt!
Kan behövas för att kunna komma tillbaka i gammal god form.


Nu har jag ett sextimmarspass på jobbet framför mig, sen är det helg!!!!!

Framåt

Igår hade jag en av de sista träffarna med sjukgymnasten.

Fick lite nya övningar, mest hoppövningar.

Sen så fick jag utföra en del övningar, utomhus på parkeringen och på gräsmattan.
Kändes riktigt bra i knät!!

Det var bla att springa i en åtta, hoppa långa och höga hopp på ett ben och springa korta streckor fram och tillbaka med snabba vändningar.

Nu har vi inga fler träffar inbokade, förutom 1-årstestet i oktober.
Skulle höra av mig om jag hade några frågor, annars var det bara att fortsätta träna styrka ca 2 ggr/veckan och sen ut och springa och köra hoppövningar också ca 2 ggr/veckan.

Hade det varit innebandy idag så hade jag kunnat vara med och kört, sa hon.
Kanske inga närkamper men i övrigt.

Känns dock bättre att träna vidare ett tag till på egen hand.
Måste få tillbaka lite kondition!!!!


Klar!!

Har under träningens gång förstått att det kanske inte kommer bli ett specifikt datum som jag kommer att bli "klar" med träningen. Muskler och styrka är en färskvara, som sjukgymnasten sa.

Men om det är någon dag som nästan kan klassas som dagen då jag blev "klar" så är det just idag!

Jag var hos sjukgymnasten och gjorde ett sista test, som inte hanns med förra veckan.
Det var baksidan av låret, där jag hade lite problem i början och där det är väldigt vanligt att man inte får upp styrkan ordentligt.

Jag fick börja med samma vikt som jag klarade före operationen, hon sa inte hur mycket det var.
Tog i för kung och fosterland och drog till med benet så jag trodde maskinen skulle gå sönder, det bara small i vikterna! Hade ökat rätt myket.

Jag var starkare i det opererade benet än i det andra, vilket var ganska ovanligt.

Det var då jag fick höra de underbara orden:

"Man skulle känna säga att du är färdig nu"

Efter 6 månaders slit och nötande med övningar så var jag nu klar!
Egentligen inget nytt eller något överraskande sen förra veckans test, bara skönt att höra de orden.

Hade hoppats på nya övningar redan idag men nu blir det att köra vidare ett tag till med samma övningar fast nu bara 2 ggr i veckan kombinerat med lite löpning på egen hand. Sen blir det ett möte med henne om ca 3 veckor där jag får lite nya övningar som gör att jag även kan bli redo att ställa mig på en innebandyplan så småningom.

Det är väl i så fall det riktiga tillfället då man kan säga att jag är klar, när jag står med klubban i handen och är redo att köra för fullt.


Gick hem från sjukan i snöblandat regn, vilket kändes typiskt, då det varit skitväder i stort sett hela tiden under detta halvår.....

Men denna promenad var nog den lättaste hittils!

Träningen

Har tagit det väldigt lugnt med träningen sen förra veckans besked om att allt såg väldigt bra ut.

Kände att jag behövde en veckas vila, efter att ha kört 3 pass i veckan i ett halvår.

Planen var att ta upp träningen igen i morse, men icke....blev sovmorgon (12 timmars sömn!) sen var jag för seg för att ta mig till sjukhuset. Emma hade också sovmorgon dessutom. Men vi var ute och gick en sväng iaf!

Har inte hittat någon motivation att träna mer styrka när jag vet att styrkan redan finns där.

Inväntar torsdagen då jag ska träffa sjukgymnasten (grattis till SM-guldet!) igen och förhoppningsvis få lite nya övningar.

6 månader

Gjorde 6-månaderstest hos sjukgymnasten idag, på dagen 6 månader efter operationen.

Joggade till sjukan, sen blev det 15 min på testcykeln som uppvärmning.
Svetten forsade!

Alla tester gick bra.
Var starkare/stadigare i knät än före operationen.

Även starkare i vänster ben men det kanske inte är så konstigt eftersom man tränat hårt i ett halvår nu.
Före operationen hade jag knappt rört mig på ett halvår.

Ska göra ett test till om ytterligare ett halvår, för att se att det går som det ska.

Nu när styrkan är som den ska vara så ska övningarna snart bli mer inriktade på kondition och mer balans.
Ser fram emot det!

Roligare än att bara sitta och lyfta vikter.
Men det lär väl ändå bli en del sådan träning också, så man inte tappar.

Joggandet känns sådär.
Det största problemet är nog det psykiska.
Vågar inte sträcka ut stegen ordentligt. Blir mer att jag lunkar fram med korta steg precis ovanför backen.

Men det kommer väl. Får ligga i lite.
Har bara varit ute två gånger nu.

Lättare att ta sig ut nu när vädret är bättre och gatorna är sopade!


Sovmorgon

Börjar 13.30 idag.....det roliga var att Emma började jobba kl.6.45....


Men det där gör inte så mycket alls.
Visst, det kan vara skönt att sova....men det är skönt att komma upp också!

Har visserligen inte kommit längre än till soffan men ändå....

Planen från början var att träna idag på förmiddagen eftersom varje sovmorgon eller ledig dag brukar innebära träning. Men jag kom fram till att jag faktist kan träna varje dag denna vecka! Inte så vanligt.

Så jag sköt på det och "förlängde" helgen en smula.

På torsdag blir det träning med knägruppen....så det får väl bli tis, tor, fre som blir träningsdagar.


Nu är jag nere på 10 repititioner i maskinerna.
Vilket betyder mycket vikter, tungt från början, skitjobbigt redan vid 5, benen skakar vid 7-8 och vid 10 släpps vikterna ner med en duns!

Träningen går iaf snabbare! Nu tar det bara runt trekvart att gå igenom hela programmet. Värmer upp genom att jogga fram och tillbaka på gymgolvet istället för att sitta på motionscykeln, som jag hade tröttnat på för länge sen...

Känns ju iofs lite sådär....att det tar längre tid att ta sig dit och hem i snöovädret än vad själva träningen i sig gör.



Men det är bara att kämpa på!!!!
Så får vi se om jag blir friskförklarad i nästa månad eller om jag får fortsätta ett tag till.

Tack!

Vill jag säga till den underbart kompetenta sjuksyster (eller vad hon hade för titel) som jag först pratade med på Vallby vårdcentral i våras ang mitt knä, efter att ha haltat omkring i 2 månader.


Hon klämde lite i 3,5 sekunder innan hon rekomenderade denna salva till mitt skadade knä:



"Vid smärta i muskler och leder i samband med tex sportskador"


Nu lyckades dessvärre inte denna mirakelsalva laga ett trasigt korsband...

Men det var väldigt finurligt och påhittigt av dig att prova i alla fall!

Sen var det helt underbart att du (till slut) gick med på min idé att man kunde röntga knät!
Vad skulle jag har gjort utan din hjälp!?


Tyvärr så fick man ju gå och vänta någon månad på röntgen och sedan operation......Så jag blev ju inte återställd under 2009, som jag hade kunnat bli annars.

Men vaddå, då hade jag ju gått miste om den härliga känslan att pulsa fram i snön, fram och tillbaka till sjukhuset 3 ggr i veckan i -20 hela vinterna!
Riktigt bra träning för kroppen (& psyket!).


TACK, från botten av mitt hjärta!

Nu minns jag inte riktigt vad du hette, så jag vet vart jag kan skicka blombuketten, har för mig att det var något svårstavat.....

Men vem har inte ett svårt namn liksom!?

-Ärik Schallin?? Hejsan hej, välkommen!

Inte lätt.....inte lätt....

Knägrupp

Idag var första träningen med knägruppen.

Nej, knägruppen är ingen samling människor som sitter i ring och börjar sina "möten" med att säga -Hej, jag heter Erik och jag är korsbandsopererad (-HEEJ EERiIK).

Det är en chans att träna tillsammans med andra som gått igenom liknande operation. De som är med har kommit olika långt i rehabiliteringen men man får börja vara med 10-12 veckor efter en korsbandsoperation.

Vet inte om alla hade opererat just korsbandet heller. Men de jag pratade med hade det iaf.

Fanns de som hade ärr under båda knäna. Yngre tjejer i 17-18 årsåldern. Stackare! Då har man det ju rätt bra själv som inte känner någon iver till att komma tillbaka, vilket man förmodligen hade känt om man var i tonåren och höll på mer aktivt med någon idrott.

Träningen var iaf bra! Det var ca 15 stationer med olika övningar, en del av dem som jag har på mitt vanliga program och några nya övningar. Man körde i en minut per station, lite vila, sen på nästa övning. Körde två varv vilket tog ungefär 45 minuter.

Svetten bara rann!!! Har inte tränat på liknande sätt sen jag spelade fotboll för 12 år sedan och man låg inne i någon svettig gymnastiksal och körde stenhård vinterträning. Började snurra till lite i skallen under de sista övningarna. Som tur var så hade jag tajmat det rätt bra som hade en hyffsat enkel övning som avslutning. Vattenpausen efteråt var iaf välbehövlig!

Avslutade med lite parövningar där man skulle stå på en balansplatta och kasta medicinboll till varandra bl a. Sen var det ett gäng armhävningar och "plankan" (ligga ner men bara ha tåspetsarna och underarmarna i golvet, i en minut) innan det var dags att varva ner med stretching.

Knägruppen tränar tillsammans varje måndag och torsdag 16.30-17.30. Men vet inte hur ofta jag kan vara med framöver. Mitt schema verkar säga arbete de flesta måndagar och torsdagar närmaste tiden.....trist för det verkar vara nyttig träning!!

Svårt att få upp sånt tempo när man är där ensam med max 3-4 rullatorgubbar som träningssällskap....

Halvvägs

Idag är det exakt 3 månader sen operationen vilket borde bertyda att det är 3 månader kvar innan jag är fit fot fight igen.

Började med träningen igen i torsdags efter ett litet juluppehåll. Satan vilken träningsverk jag hade dagarna efteråt!! Långt upp på benen och i skinkorna...hade till å med problem att sitta!

Men det är väl så det ska vara....för det är fortsatt jobb med tunga vikter, lyfta tills man skakar i benen och tar ut sig till max.


  
 

Är ganska kallt i träningslokalen. Blev förvarnad av en farbror igår när jag bytte om. Han sa att det var jättekallt och att han själv hade haft fleecetröja på sig när han tränade. Jag har shorts och t-shirt, sa jag!
"Det kommer aldrig att gå!" svarade han. Men det gick alldelles utmärkt. Man får jobba sig varm!


I lördags började jag även jobba igen, så nu är allt som "vanligt" igen då....slit på jobbet, promenader till sjukan och slit där..


Börjar alldelles strax jobba....då kommer jag mötas av tusen (nästan..) sängar som levererades i morse, som står där orörda, pallar mer varor som står kvar från förra veckan och allmän oordning på lagret och det blir mitt jobb att ta hand om detta. Jag spyr på det!!!!!
Vill bara slippa lagret....men jag har inget val....vilket gör mig än mer motiverad!

Cyklat!!

Idag har jag cyklat för första gången sedan den 11 oktober, då jag cyklade hem från jobbet dagen före operation!

Var lite sen till jobbet i morse och sen så var det inte så kallt ute så jag provade..

Cyklar ju på motionscykel hos sjukgymnasten varje vecka och det går bra, så nu kunde jag inte låta bli cykeln längre.

Det gick bra, riktigt härligt att ta sig fram med cykel igen!!

Eftersom jag saknar körkort (Jag tänker på miljön...det är inte så att jag är en tragisk körkortslös slöfock på snart 30 bast som inte får tummen ur arslet för att ta och fixa det där satans kortet någongång...så är det inte. Miljön var'e!) så är det ju liksom mitt forden. Skönt att kunna ta sig till sjukhuset och gymmet med cykel istället för att gå dit. Men bara så länge det är plusgrader....

Vore kanske inte så bra att halka omkull och slå i knät...
Frågade sjukgymnasten för några veckor sedan om cykling och då tyckte hon att jag skulle vänta lite. Just ifall jag skulle behöva tvärnita eller så. Så jag har väl inte fått helt godkänt därifrån, men jag känner att knät är tillräckligt starkt. Märks på vikterna på gymmet också, blir mer och mer.

Nästa träff med sjukgymnasten blir på måndagen under julveckan. Då skulle jag även kunna börja springa kortare streckor. Har inte sprungit ordentligt sen i början på april då det hände! Kommer kännas konstigt.

Men jag älskar att springa så det ska även det bli en härlig känsla!!

Ny fas

Ja, i tisdags gick träningsprogrammet in i en ny fas....som sjukgymnasten sa.

Lite hårdare träning på programmet, mera vikter, färre repetitioner.

Kändes sådär första gången jag gick igenom programmet.
En del övningar var krångliga, så det var inte bara att ta i. Övningen där man ska ligga med fötterna på en stor boll var riktigt svår....rasade i backen vid varje försök, vilket kändes lagomt kul då träningshallen hade mer folk än någonsin. Kändes som att allas blickar var riktade mot klanten i hörnet som rullade av den där bollen likt ett fyllo gång på gång.....

Så efter det passet så var motivationen lägre än någonsin efter operationen, deprimerande höstmörker ute och den jobbiga starten på veckan (läs inlägget före) hjälpte väl inte till direkt.

Hann dessutom bara med två pass denna vecka, istället för rekommenderade tre pass.

Men efter dagens pass känns det lite bättre iaf. Kom in lite bättre i övningarna sen var det lugnare i hallen. Ska köra detta pass i 3 veckor och själv lyfta på fler vikter när jag känner att det går. Men än så länge är det lagomt tungt..

 
Nya träningsprogrammet


Kanske är jättetråkigt att läsa om min träning, om det ens är någon som läser överhuvudtaget, men det är väldigt skönt att skriva av sig om allt som gäller det där knät och ha varit sen första början efter operationen. En del av rehabiliteringen kan man säga! Intressant att gå tillbaka och läsa sen när man är "klar" och vem vet, kanske kan vara till hjälp ifall det är någon annan som ska genomgå operation, att läsa mina tankar och erfarenheter efteråt.

Återställd!

Är ju egentligen långt ifrån återställd i knät men just nu känns det jättebra!
Känns som före operationen, kan ju inte (får inte/vågar inte) springa och så men det känns som vanligt när jag går omkring.

För bara 4-5 veckor sedan var jag handikappad....Minns tex att jag stod med ett glas vatten i köket och funderade över hur jag skulle kunna ta med det in till värktabletterna och fåtöljen i vardagsrummet....satt förtvivlad i fåtöljen lite senare och såg Hollywoodfruarna börja på tv medans Emma pratade i telefonen och hade lämnat fjärrkontrollen alldelles för långt ifrån mig, Anna Anka hann plåga mig en hel del innan jag lyckades ta mig till fjärrkontrollen...

Det var hårda tider det! :)

Så jäkla skönt att ha det överstökat!!! Operationen, kryckorna, haltandet.... Det är inte ens december!
Trodde ju att operationen skulle kunna dröja till efter nyår.

Känner när jag tränar att knät och benet blir starkare och starkare. Ska träffa sjukgymnasten på tisdag och få nya övningar, eller tyngre övningar. Men har redan nu stoppat på lite mer vikter i övningarna.

Det började skymma medans jag gick till sjukan på eftermiddagen idag, sen såg jag det sista lilla ljuset försvinna medans jag stod och tränade i den helt tomma lokalen. När jag sedan var klar och var redo för prommenaden hem så hade det börjat regna.... Hade varit lätt att tappa motivationen men den är det inga problem med faktist!!

Var iofs lite segt att ta sig dit idag....var så skönt att sova först!! Sen väntade jag tills Emma skulle börja jobba.....sen fastnade jag vid datorn en stund...

Men i morgon ska jag komma upp tidigare!!! Skönt att ha det gjort tidigt på förmiddagen så man har hela dagen framför sig sen.


Tidigare inlägg
RSS 2.0