Innebandyn
Då var den innebandysäsongen avklarad utan bakslag.
Känns bra!
Var min sista match nu i söndags. Laget har en match kvar i morgon, men då jobbar jag.
Det var en rätt skön match.
Vi mötte serieledarna och var samtidigt kort om folk. Hade inte en enda avbytare.
Så utgången var rätt given men då kunde man samtidigt ställa in sig på det och spela därefter.
Vi backade hem och slog ifrån oss, täckte skott, krigade och höll undan.
Klarade oss i 6 minuter innan första målet kom.
Sen trillde målen in ett efter ett....
Kände en bit in i sista perioden att jag verkligen kunde springa för fullt och sträcka ut benen. Tror det är första gången sedan operationen, skön känsla!
Fick även göra ett mål på frislag i andra perioden. Skönt det med!
Men så när det var 5-6 minuter kvar av matchen och vi låg under med 9-2 kom det tråkiga.....
En lagkamrat vrider och vänder framför målet, får en klubba under foten och får förmodligen foten under sig.....jag var precis bredvid men det gick så snabbt....han blir liggandes och skriker till ett par gånger.
Benet ligger åt ett håll, foten åt ett annat.....ajajaj....ville knappt titta på foten.
Ambulansen rings på en gång, matchen bryts.... Våran skadade spelare håller ändå god min i väntan på ambulans, vägrar spotta ut snuset och frågar om skadan var värre än Henke Larssons 1999.
Men den påminde väl mer om Brolins skada mot Ungern 1994.
Ingen kul avslutning.... Tänkte på en gång på min skada och vad som krävdes för att komma tillbaka.
Lider med honom!
Det är en farlig sport det där....
Känns bra!
Var min sista match nu i söndags. Laget har en match kvar i morgon, men då jobbar jag.
Det var en rätt skön match.
Vi mötte serieledarna och var samtidigt kort om folk. Hade inte en enda avbytare.
Så utgången var rätt given men då kunde man samtidigt ställa in sig på det och spela därefter.
Vi backade hem och slog ifrån oss, täckte skott, krigade och höll undan.
Klarade oss i 6 minuter innan första målet kom.
Sen trillde målen in ett efter ett....
Kände en bit in i sista perioden att jag verkligen kunde springa för fullt och sträcka ut benen. Tror det är första gången sedan operationen, skön känsla!
Fick även göra ett mål på frislag i andra perioden. Skönt det med!
Men så när det var 5-6 minuter kvar av matchen och vi låg under med 9-2 kom det tråkiga.....
En lagkamrat vrider och vänder framför målet, får en klubba under foten och får förmodligen foten under sig.....jag var precis bredvid men det gick så snabbt....han blir liggandes och skriker till ett par gånger.
Benet ligger åt ett håll, foten åt ett annat.....ajajaj....ville knappt titta på foten.
Ambulansen rings på en gång, matchen bryts.... Våran skadade spelare håller ändå god min i väntan på ambulans, vägrar spotta ut snuset och frågar om skadan var värre än Henke Larssons 1999.
Men den påminde väl mer om Brolins skada mot Ungern 1994.
Ingen kul avslutning.... Tänkte på en gång på min skada och vad som krävdes för att komma tillbaka.
Lider med honom!
Det är en farlig sport det där....
Kommentarer
Trackback
